Det är jakt på designers, inom både UX- och tjänstedesign. Men kunskapen om vad en designer gör skiljer sig åt mycket. På grund av snabb teknikutveckling är det en roll som ständigt utvecklas. Så låt oss gå på djupet med vad en designer inom UX och tjänster faktiskt är och gör. För att få en förståelse av UX-området behöver vi titta lite bakåt i historien. UX, som står för "user experience" är ett samlingsbegrepp för ett yrkesområde som funnits i olika former under några decennier. Förkortningen UX är betydligt nyare än de frågor som personer med UX i titeln arbetar med. 1980: Användarvänlighet blir ett försäljningsargumentBehoven av kunnande UX på bredare front uppstod i samband med att datorer blev allt vanligare och dök upp på de flesta skrivbord ute på kontoren. "User friendliness" blev ett försäljningsargument tryckt på pappkartongerna med operativsystem ute i datorbutikerna. Termen översattes snabbt på svenska till "användarvänlighet". Den termen är det inte många inom UX-området som gillar nuförtiden. Ordet har förknippats med de tidiga satsningar inom UX som hade ett ganska ytligt förhållningssätt till design jämfört med programkod. Utveckling av programvara och teknik drevs med ett starkt teknikfokus och "användarvänligheten" ansågs av många vara något sekundärt som gick att åtgärda i sista stund. Den här naiva förståelsen av UX ledde till många dåligt designade program. Det förstärktes av idéen om design som en estetiskt-kreativ aktivitet snarare än analytisk. Att många översatte engelskans "design" till svenskans "formgivning" gjorde inte saken bättre. Även den industridesignande "Designprinsen" Sigvard Bernadotte vände sig starkt mot de som kallade hans arbete för "formgivning". Nej, han sysslade med "design". Detta kan te sig som en övning i semantik men det har faktiskt relevans för UX-designerns roll idag. Det är nämligen stor skillnad på formgivning och design. SVID, Stiftelsen svensk industridesign, definierar design som: "Design är en arbetsprocess för att utveckla lösningar på ett medvetet och innovativt sätt där både funktionella och estetiska krav ingår med utgångspunkt från brukarens behov. Design tillämpas för utveckling av varor, tjänster, processer, budskap och miljöer." Medan formgivning definieras av SVID som: "Verksamhet att skapa yttre form och dekor på främst bruksföremål, trycksaker och digitala medier." Användarvänligheten sågs nämligen av många som ren dekor och en leverabel, ett sista lager färg man lade på en "färdig" produkt. Att "förbättrad användarvänlighet" skulle kräva en egen process var inte helt tydligt på 70- och 80-talet. Ännu mindre var förståelse om att det fanns ett behov av användbarhet. Personen med rollen att få programvara och system att inte äta slutanvändare till frukost, ofta med titel som "human factors specialist" eller "HCI specialist" (human-computer interaction), fick ofta argumentera hårt för sin lön. Personligen tror detta är fött ur konflikten mellan ingenjörsvetenskapen och humanioran och går att spåra i många branscher. 1995: Användbarhet blir en hygienfaktorNär 90-talet kom och datorer blev vanliga på nästan alla arbetsplatser ökade behoven av god användarupplevelse explosionsartat. Datorer innebar en enorm produktivitetsvinst för många företag och myndigheter. Tyvärr realiserades ofta inte denna vinst på grund av system som var svåra att förstå och använda. IT-folket var inte alltid lyhörda för detta. De som stod upp för användarnas behov kämpade ofta i motvind. Något som Jonas Söderström skriver träffande och humoristiskt om i sin bok "Jävla skitsystem!". Svåranvända IT-lösningar leder nämligen till sämre arbetsmiljö med kostnader som högre personalomsättning och sjukskrivningar som resultat. Det var en aha-upplevelse för många. "Användbarhet" fick alltmer uppmärksamhet då välgjord design av IT innebar besparingar. Det fanns fortfarande skeptiker mot nyttan av god UX men de var en utdöende art. Fem år innan millennieskiftet hade Sverige nåtts av Internetboomen. Webben var cool. Alla ville vara med på ett hörn. Men mycket av utvecklingen drevs återigen av tekniken. Webben skapade dock en enorm marknad och de nya IT-entreprenörerna insåg snabbt att webbplatser och intranät måste vara lätta att förstå och använda, annars faller kunderna bort. Statusen för yrket höjdes och man fick mer att säga till om. Tekniken för användargränssnitt på webben utvecklades också och användbarhetsspecialisterna hade en ny verktygslåda att arbeta med. HTML4 och CSS gav designers mycket mer frihet på webben. I takt med att området växte allt snabbare innebar det att färre personer kunde ha koll på allt. Det uppstod ett behov av att differentiera och skapa fler specialiseringar. Yrkesområdet som tidigare haft titeln "användarvänlighet", "human factors" eller "HCI" blev allt oftare benämnt "användbarhet". De som arbetade med användbarhet fick numera ofta titeln "interaktionsdesigner". Det dök också upp utbildningar som gav många en bra teoretisk grund. Forskningsanknytningen som de akademiska utbildningar gav innebar att många av de nyutbildade interaktionsdesignerna fokuserade mer på process (hur) och mindre på leverabler (vad). Många av de som varit med i gejmet sen tidigare hade en vana att arbeta i Photoshop och en estetisk grund med tillit till sin intuition. Det nya gänget såg design som en process. De hade drillats i forskningsmetodik och kunde resonera kring de faktorer som ledde fram till god användbarhet. Även de som var intresserade av programmering attraherades till området. Macromedias framgångar med Flash lockade många att jobba med interaktiv webbplatser med video och ljud integrerat. Något som fortfarande inte var enkelt att göra med webbens "smör och bröd": HTML, CSS och JavaScript. Helt plötsligt stod vi med en skara specialiseringar:
2010: Design blir en fråga om överlevnadSilicon Valley var länge vida känt för de hårdvaruföretag som fötts där men spelar nu en ännu större roll inom mjukvara. Den kunskap som fanns om affärer, IT och design var än så länge inte särskilt väldokumenterad. Mycket kunskap spreds informellt och alla framgångsrika entreprenörer från "Dalen" lade mycket tid på att nätverka. En stark mentorskultur innebar att yngre talanger fick stöd från äldre. En av dessa yngre talanger, Eric Ries, tog en kurs på Stanford ledd av startupveteranen Steve Blank. Blank var vid det här laget rätt så garvad. Han hade både misslyckats och lyckats som entreprenör. De erfarenheter han tagit med sig och de slutsatser han dragit skulle visa sig ha enorm påverkan på hans student Eric. Ni som orienterat er lite i startuplektyr känner Ries som mannen bakom boken och rörelsen The Lean Startup. Genom att kombinera Blanks idéer och insikter med sina egna kunskaper inom utvecklingsprocesser hade Ries uppfunnit receptet på hur man bygger nya företag med radikalt minskad risk. Lösningen var en kombination av design, utveckling och testning (validering) i korta snabba cykler. The Lean Startup satte UX i en ny kontext. Den blev ett villkor för att lyckas med nya innovativa produkter. Ries argumenterade övertygande om att UX, kombinerat med teknik och affärsutveckling, var avgörande för unga startupföretag som försökte hitta en fungerande affärsmodell. Tankarna inom The Lean Startup visade sig hållbara. Många startupföretag har i dagsläget lyckats genom att tillämpa Ries idéer och modeller. Detta sätt att bygga nya företag på har blivit en standard och nästan alla som ger sig in på resan som entreprenör läser någon av Ries eller Blanks böcker. Idéerna som Eric Ries och Steve Blank formulerade har varit så framgångsrika att de gett ringar på vattnet och spritt sig långt utanför Silicon Valley och USA. I dagsläget är intresset för dessa metoder stort. The Lean Startup lämpar sig särskilt väl för företag och affärsidéer som är eller vill vara innovativa, varför även gamla drakar vill vara med i leken. Det har i sin tur påverkat hur många företag ser på UX och UX-designers roll. Alltfler företag ser UX som avgörande att investera i för att förbli konkurrenskraftiga. Men viljan att öka innovationskraften har också påverkat UX-designerns roll på fler sätt: Design ses som en process, inte som en leverabel
Tvärfunktionella team blir standard
Designern som affärsutvecklare
Design tillämpas även på tjänster
En roll under ständig utvecklingRollen som UX-designer har under en 20-årsperiod växt från att handla om att ta fram original i Photoshop till att hjälpa företags ledningsfunktion att utveckla affärsmodeller och kundrelationer. Arbetsuppgifterna hos en UX-designer skiljer sig därför åt från företag till företag beroende på verksamhet, utvecklingsfas och personens intressen.
Om ni är på jakt efter en bra designer rekommenderar jag att ni först går på djupet med vad ni specifikt försöker uppnå. Med rätt förutsättningar och stöd kan en designer skapa enorm nytta för ert företag.
Comments
|
Prenumerera med RSS-läsareOm JakobJag arbetar som konsult inom UX och product management. På denna sida hittar du artiklar och inlägg jag skrivit. På startsidan kan du läsa mer om mig. KategorierArkiv |